En annan sorts lista
Hur många gånger har man inte hört "Ja men gör en lista på allt du har att göra, det kommer kännas såååå skönt varje gång du kan stryka något!"? Av någon underlig anledning har det aldrig fungerat att göra så för mig. Att göra en lista är ju YTTERLIGARE en sak att göra och då kommer jag ju aldrig igång. Om jag faktiskt kommer så långt att jag gör en lista så brukar jag känna mig så himla duktig efter att jag gjort listan så jag struntar i att göra sakerna på dem. Det känns som att sakerna på listan kommer bli gjorda av sig själva, just eftersom de finns med på listan - då måste de ju bli gjorda.
Min kompis nämnde här om dagen en annan sorts lista som hon brukar göra. Den fungerar helt enkelt så att varje gång hon kommer på något som hon skulle vilja testa på att göra, eller bara något hon gillar att gra, så skriver hon upp det på listan. När det sen kommer stunder då hon är uttråkad och inte har något att göra så tar hon bara en titt på sin lista och gör något som står där.
Låter det inte helt underbart att ha det så? Tänk att ha en att-göra-lista med bara roliga saker.
Don Vito
i abstinens världar
Okej. facebookabstinensen börjar tränga sig på på riktigt nu. Kommer på mig själv med att tänka "åh, det måste jag skriva på facebook!". Det knepigaste är dock när jag vill prata med personer som jag inte har på varken skype eller msn (och sms fungerar inte av olika anledningar). Det känns ju så himla högtravande att skicka iväg ett ordentligt mail. När jag tänker efter har jag nog ingen mailadress heller...
Åh vad jag vill återskapa mitt konto.
Men å andra sidan känns det som att jag har tagit tillbaks mitt liv från alla andra. Mitt liv är mitt liv. Ingen förutom jag och mina bästa vänner vet riktigt vad som händer i mitt liv. JAg kanske är ascool. Eller jättetöntig. Vad tycker ni...?
Don Vito utan ansikte.
