Signaler
Idag bevisade jag hur jobbigt svensk jag är! Jag var nyss på stan och träffade då en ybertrevlig tjej som är utbytesstudent här i sverige. Vi har bara setts två gånger tidigare på en lektion vi har gemensamt i skolan, men eftersom hon inte är en stel svensk så har hon inte varit blyg att prata med mig, och eftersom jag tycker att jag är väldigt "osvensk och inte alls stel" (nej, jag är ingen stel svenne yo!) så har jag bara tyckt att det varit trevligt (vilket det varit).
MEN! Denna tjej är inte snål med kroppskontakt och hon brukar ta mig i handen och krama mig flera gånger under en konversation. Och DETTA är ju INTE särskillt svenskt, eftersom det innebär att man måste stå mindre än en meter från varandra när man pratar. Det enda tillfället då detta anses vara ett "svenskt beteende", är när personerna är kära.
Därför blev jag VÄLDIGT VÄLDIGT illa till mods idag när hon började hålla mig i handen. Inte för att hon är läskig utan för att Jag faktiskt inte är singel. Jag menar TÄNK om någon av min partners vänner skulle se och tro att jag höll på med någon annan. Dessutom vet jag ju inte säkert om hon stötte på mig eller om man bara gör så i hennes land.
En enda fråga började rusa genom mitt huvud: HUR SKA JAG TOLKA SIGNALERNA???
Och det var DÅ som jag kom på att jag har en mun att prata med och det jag kan använda den till är att:
1. fråga henne vad signalerna betyder... men det gjorde jag inte för det hade hon kanske tyckt varit konstigt och jag vill ju gärna vara kompis med henne och inte skrämma iväg henne med min svenskhet än.
2. Förklara för min partner att "Nej, jag stöter inte på någon annan" om nu någon skulle ha sett och brytt sig om att jag höll någon annan i handen. Men det händer förmodligen inte eftersom detta inte är gossip girl. Dessutom är det väl INGET fel med att hålla en kompis i handen?
Nä, jag orkar inte ens tänka på detta mer. det är så svårt att förstå sig på hur man ska tolka alla "signaler" som finns i samhället. Kan inte alla bara prata!!! Det vore så skönt om man visste EXAKT vad alla menade. Och alla skulle förstå varandra mycket bättre då. Och världen skulle bli mer öppen.
//Pippi Långstrump
MEN! Denna tjej är inte snål med kroppskontakt och hon brukar ta mig i handen och krama mig flera gånger under en konversation. Och DETTA är ju INTE särskillt svenskt, eftersom det innebär att man måste stå mindre än en meter från varandra när man pratar. Det enda tillfället då detta anses vara ett "svenskt beteende", är när personerna är kära.
Därför blev jag VÄLDIGT VÄLDIGT illa till mods idag när hon började hålla mig i handen. Inte för att hon är läskig utan för att Jag faktiskt inte är singel. Jag menar TÄNK om någon av min partners vänner skulle se och tro att jag höll på med någon annan. Dessutom vet jag ju inte säkert om hon stötte på mig eller om man bara gör så i hennes land.
En enda fråga började rusa genom mitt huvud: HUR SKA JAG TOLKA SIGNALERNA???
Och det var DÅ som jag kom på att jag har en mun att prata med och det jag kan använda den till är att:
1. fråga henne vad signalerna betyder... men det gjorde jag inte för det hade hon kanske tyckt varit konstigt och jag vill ju gärna vara kompis med henne och inte skrämma iväg henne med min svenskhet än.
2. Förklara för min partner att "Nej, jag stöter inte på någon annan" om nu någon skulle ha sett och brytt sig om att jag höll någon annan i handen. Men det händer förmodligen inte eftersom detta inte är gossip girl. Dessutom är det väl INGET fel med att hålla en kompis i handen?
Nä, jag orkar inte ens tänka på detta mer. det är så svårt att förstå sig på hur man ska tolka alla "signaler" som finns i samhället. Kan inte alla bara prata!!! Det vore så skönt om man visste EXAKT vad alla menade. Och alla skulle förstå varandra mycket bättre då. Och världen skulle bli mer öppen.
//Pippi Långstrump
Kommentarer
Trackback
